Nej, nu har jag ingen lust att blogga längre. Tack alla som läst och kommenterat.

Avslutar förstås med mitt favoritcitat:
I'll catch you on the flip side.

Yours truly//

Jag har förresten gjort mig av med de sista vhs-filmerna. Japp. De bor inte hos mig längre. Men lugn, bara lugn, de bor hos mamma så jag kan fortfarande se dem i princip när jag vill. Jag har ingen vhs-spelare och då känns det en aning onödigt att ha dem hemma, hehe.
Så. Nu är det bara dvd-filmer kvar. Lär väl kunna ha dem i ett halvår till ungefär, innan jag måste skrota dem till förmån för ett nytt format. Mutter

Ha en finfin kväll.

Jag har hört någonstans att efter att en skådis har haft en jättestor roll så kan han eller hon inte få några roller på två år. Det hör man ju att det låter helt befängt, och jag tror inte särskilt många skådespelare kan användas som exempel. Men i Brandon Rouths fall så är det faktiskt precis så. Han slog igenom i Superman Returns för två år sedan och sedan dess har man knappt sett grabbens nuna. Ändå var det inget fel på hans prestation i filmen eller så, alltså ingenting kan riktigt förklara den öronbedövande radiotystnaden som har rått sedan dess.
Jag har inte saknat honom, men det är klart man funderar på varför en skådis som förut har gjort roller i filmer och tv-serier rätt kontinuerligt helt plötsligt, efter sitt stora genombrott, inte gör någonting alls på två år. Han verkar som sagt vara en okej skådis och har dessutom alla attributen: busig lugg och amerikansk haka. Ni vet, allt det som Hollywood vill ha.
Nu när det väl har gått två år så - PANG - då gör han helt plötsligt fem olika grejer samma år. Fyra filmer och gästspel i en tv-serie. Jag fattar ingenting. Hur ska de ha det egentligen?

Hejsan hoppsan. I mars såg jag 21 kortfilmer, i april har jag inte sett en enda. Inte en endaste en! Inte ens en enminutare signerad Stan Brakhage har jag sett. Men det beror självfallet på att jag inte har haft internet förrän för en vecka sen. Då är det inte så lätt. Jag har heller inte sett så jättemycket film, av ungefär samma anledning. Istället har jag flyttat till tv-seriernas förlovade land. Sex and the City har snurrat i DVD-spelaren i princip dygnet runt och Arkiv X har börjats om på, efter flera års total avsaknad av Arkivet i mitt liv.
Såå. Några långfilmer har det trots allt blivit. Lite western, lite blandat, två franska, en japansk och faktiskt till och med en svensk film. Här är de.

3:10 to Yuma (4)
En långvarig förlovning (5)
Fast Food Nation (3)
För en handfull dollar (3)
För några få dollar mer (3)
Hatchet (1)
Into the Wild (4)
Irene Huss - Tatuerad Torso (3)
Laputa: Castle in the Sky (4)
Medan vi faller (4)
Stay (3)

Påbörjad, men ej betygsatt eftersom jag sov igenom nästan hela (hehe):
7 vågade livet

Doomsday
Dumpad
Indiana Jones och kristalldödskallens rike
Iron Man
I spel och kärlek ...
Margot at the Wedding
Min bror är enda barnet
Redacted
Semi-Pro
Shutter
The Mist
Tv Junkie
Utan spår
Vattenhästen
What Happens in Vegas ...

Jahaja. Jag är ju en sån filmtittare som nästan bara ser nya filmer och flikar in en gammal lite då och då. Fastän det finns hur mycket som helst att se är jag lite häpen över att ingenting som har premiär i maj lockar vid första anblicken. Men sen är dte ju faktiskt så här; vid en andra anblick ter sig vissa filmer mer intressanta.
Redacted, till exempel. Alla sorters krigsfilmer känns faktiskt ganska intressanta för min del just nu.
Min bror är enda barnet känns som någonting jag kan tänka mig att se också. Denna månads icke-engelskspråkiga film sägs vara bra.
Shutter hade jag med i listan förra månaden också, men premiärdatumet ändrades. Ska jag se en skräckfilm den närmaste tiden så blir det den. Den verkar i och för sig inte vara mer än okej, men å andra sidan, hur många skräckfilmer är bättre än så?
The Mist verkar väl inte vara någon höjdare heller direkt, men jag älskar såna filmer! De har ett underhållningsvärde som gör att det är kul att se, även om filmen är värdelös.
Några som däremot inte lockar är Doomsday, Iron Man, What Happens in Vegas ..., och Indy 4. Thanks, but no thanks.

Men hörni! Nu är det maj! Tjoho!

Sitter och pluggar. Helt plötsligt blir jag jättesugen på hallonsmoothie. Och på att se en sci fi-film. Gudars, vad jag är sugen på att se sci fi! Stjärnor och rymdskepp och monster i olika former, något liknande Alien eller År 2001: Ett rymdäventyr är precis vad jag vill se (ja, jag är medveten om att de är helt olika). En film som är minst 20 år gammal och som är påkostad, frän och bra. Och till det en hallonsmoothie. Hallon och yoghurt har jag, däremot står det stilla på science fiction-fronten.
Jag är ärligt talat rätt trött på pangpang och torra one-liners och sand, sand och åter sand, men westerntemat har varit ganska bra ändå. Jag läste någonstans för ett tag sedan att de bästa westernfilmerna sällan är särskilt bra, ett påstående som har visat sig vara ganska träffande. Två filmer har jag kvar och självklart har jag sparat det bästa till sist. Eller, det påstått bästa. Jag har ju inte sett dem än så jag vet inte. Efter avslutat westerntema ska jag koppla av med ett rymdmonster och sedan bestämma nytt tema.
Nu ska jag göra smoothie.

Ett namn som de flesta känner igen, själv har jag bara sett två av hans filmer. Och ingen av dem är Blade, vilken antagligen är den han är mest känd för. Wesley Snipes dömdes igår till tre års fängelse för skattefusk, det strängaste straffet man kan få för den sortens brott. Mellan 1999 och 2001 lät Snipes bli att redovisa ca 100 miljoner dollar. Under rättegången erbjöd han sig att betala tillbaka en del pengar och ett 30-tal personer, däribland Denzel Washington och Woody Harrelson, vittnade till hans fördel. Ändå dömdes han till maxstraff. Stackarn då. Hur länge tror ni han sitter inne?

Bild från abcnews.

Ett riktigt bra nöjesfält är ett riktigt bra nöjesfält. Tänk att kliva in i en stor byggnad, få ett par begagnade (eller i alla fall använda) 3D-glajjor och slå sig ner i en stol. Och sedan åka bergochdalbana, eller dyka i havet, eller åka ut i rymden. Fast ändå inte. Jag kanske är en mes, men jag skulla aldrig sätta mig i Fritt Fall. 3D-attraktionerna tillhör faktiskt mina favoriter, jag tror det har att göra med att Mosquito var ett av mina favoritprogram på tv när jag var liten. Minns ni Mosquito? Jättebra var det.

Hur som helst. Äntligen, jag säger äntligen ska SF börja köra 3D i sina egna biografer, vilket innebär att man inte måste köpa ett åkband på ett tivoli för att kunna se film i 3D. Den första salongen beräknas vara färdigbyggs i Stockholm i höst, på antingen Sergel, Heron eller Kista. Sedan påbörjas ett mer omfattande arbete med att digitalisera hela kedjan av biografer. Har vi tur står projektet färdigt i slutet av 2009, vilket jag ändå tycker inte är så långt bort.
Flera amerikanska filmbolag har lanserat filmer i 3D och som ni kan se i till exempel mitt inlägg om Disneys nya filmer, så är fler än en film på väg, och då snackar vi alltså bara om Disney. En riktig spelfilm är dessutom förmodligen bra mycket häftigare än Toy Story (inget ont om Toy Story). Bland annat har Beowolf visats i 3D i det lökiga landet i väst.

Såå. Jag säger bara: äntligen! Undra bara hur mycket en biobiljett kommer kosta.

... men nej. Jag har inget internet ännu. Det dröjer förmodligen uppemot en månad till. Men håll ut! Det finns massor av filmer att glo på under tiden! Och jag får en massa kurslitteratur läst ...

Jag befinner mig mitt inne i en flytt och drar ur sladdarna till datorn imorgon/idag. Internet levereras till nya hemmet i veckan. Lovar att återvända med full kraft när allting rullar på igen.

(Har ni tur bloggar jag från skolan istället.)

Så nu vet ni det! Ni får se på film så länge. Världens bästa sysselsättning.

Ojojoj, om februari var kortfilmernas och oscarsfilmernas månad så var mars ... tja, sitcomens och pluggandets kanske. Har sett en del kortfilmer och några säsonger Vänner-avsnitt, men nästan inga långfilmer. Dessutom fick jag inte många höga betyg satta månaden som var ... Skämmes, tamejfan. Jag ska skärpa till mig med långfilmerna nu i april. Nu jäklar ska här ses western!

Långfilmer:
Linas kvällsbok (4)
Mordet på Jesse James av ynkryggen Robert Ford (2)
Nina Frisk (1)
There Will Be Blood (3)

Kortfilmer:
78 Tours (2)
A Phantasy (2)
Ah, L'Amour (3)
At Land (1)
Emak-Bakia (2)
Hiyab (3)
Manufraktur (1)
Meshes of the Afternoon (1)
More (4)
Nu (3)
One Hundred Years (3)
Puce Moment (1)
Rubber Johnny (3)
Sciany (2)
Sisyphus (1)
Sztuka spadania (2)
The Flat (4)
The Heart of the World (2)
The Man with the Beautiful Eyes (1)
The Skeleton Dance (2)

I bokstavsordning numera.

21
Be Kind Rewind
Big Stan
CJ7
Definitely, Maybe
Expired
Iron Man
Min brors flickvän
Nu eller aldrig
[Rec]
Shutter
Street Kings
Superhero Movie
The Ruins
Things We Lost in the Fire
Varg

Alright! Inte mycket att hänga i julgranen här inte. En grej som förvånar mig lite är att flera skräckfilmer har premiär i april. Kanske att man skulle se någon av dem. Shutter verkar inte vara någon höjdare direkt, men [Rec] eller The Ruins kanske jag skulle ta och se ändå. Bara för sakens skull. Jag menar, herregud, jag måste ju se skräckfilm någon gång ibland också.
Annars känns det som ganska mycket sentimentalt dravel. För mycket gulligull och för lite action. Jag hatar filmtitlar i stil med Be Kind Rewind, och filmen i sig kanske inte är så där jättekul (trots rolig idé), men jag är lite nyfiken på den ändå. Om ni inte redan hört talas om det så var det Be Kind Rewind som myntade uttrycket sweded, alltså att göra en dålig (försvenskad) version av en film (ger 2 500 träffar på Tuben).
Iron Man skrev jag pyttelite om för ett tag sen, den kommer jag aldrig någonsin se. Ever. Stoppa mig om jag skulle få för mig att se den, aight?
Things We Lost in the Fire däremot! Halle Berry och Benicio Del Toro i en film av en av nordens bästa regissörer, Susanne Bier. Ska bli kul att se.

Upptäckte till mitt stora förtret när jag kom hem inatt att blogg.se inte var igång. Synd, med tanke på att jag precis hade blivit taxiskjutsad av en hundra höjdare och verkligen tyckte att det var värt att plita ner. Han var precis som på tv.

Rent filmmässigt så kommer det antagligen inte hända så mycket idag. Jag ska se Lost förstås, och med lite tur kanske jag hinner se en film ikväll också. En gammal klasskompis gick på och pratade om Papillon igår, och han pushade verkligen för att jag ska se den. Jag blev lite sugen. Snacka om lättövertalad. Dumt, med tanke på att jag har ungefär 200 filmer i min Vill se-lista redan. Uh-oh.

Schh! En hemlis ...
Jag har inte sett en långfilm på två veckor. Jajajaja, jag vet. Jag borde skämmas. Jag har sett en herrans massa kortfilmer och Vänner-avsnitt, men det kanske inte är till någon tröst. Jag kan inte kalla mig filmälskare om jag inte ser en långfilm snart. Därför ska jag nu ta mitt lilla arsle och släpa mig ner till tv:n och se klart Mordet på Jesse James, fastän jag egentligen inte känner för't.
Jag skyller på allt pluggande de senaste veckorna.

Tisdag, torsdag, lördag = förmodligen bloggfria dagar.
Det är ju slutspel.

Jag blir fortfarande anti när jag klickar på "skapa"-knappen. Då blir jag butter och vill inte skriva något vettigt alls, bara för att trotsa. Jag är så mogen.

Kanal 5 firar Internationella kvinnodagen med att visa film med Patrick Dempsey. De är inte dumma alls, dr McDreamy går väl hem hos ungefär 90 % av Kanal 5:s kvinnliga tittare. Synd bara att filmen är en rätt dålig historia från 1987. Ha! Jag gillar ändå inte Patrick Dempsey. Vägrar konsekvent att se Grey's Anatomy, det är väl därför jag inte har fattat hans storhet än. Ska plugga och kanske se någon av mina nyinköpta filmer istället. Men men, de försöker i alla fall.

Var så här nära | | på att se Irréversible igår innan jag skulle sova, men jag tittade på ett avsnitt av Vänner istället. Ja, ni hör ju, jag var tydligen inte på Irréversible-humör. Den är så våldsam. Lite skillnad på den och Vänner.
Men nu är jag jäkligt sugen på att se den, bara för det. Undra om jag hinner ikväll, borde plugga mer än jag har gjort i veckan egentligen. Och så är det ju Ramsay's Kitchen Nightmares på tv ... Jäkligt amerikaniserat, förvisso. De brittiska avsnitten är bättre, men jag kan inte motstå Gordon Ramsay. Jag älskar honom, han är så elak.

Oftast när jag ska blogga så loggar jag in, för sedan klicka på "nytt inlägg". Ibland går jag in i översikten först. Ska sluta med det, för när jag då ska skriva ett inlägg så måste jag klicka på "skapa". Den knappen ger mig prestationsångest. Jag är ingen konstnär. Jag är en bloggare. Bloggare skapar inte. Bloggare ordbajsar bara. Eller i alla fall de flesta.

Snart ska jag skriva ett födelsedagsinlägg.