Superhjältefilmer har kommit och gått lite hipp som happ ganska länge, men blev, som vi alla har märkt, riktigt inne för några år sedan. Någonstans runt första Spider-Man-filmen tog det fart på riktigt, och här sitter jag i år 2008 och funderar på när skiten ska mattas av och filmskaparna komma på någonting nytt. Drar verkligen varje superhjältefilm in så mycket pengar som de vill att den ska göra? Orkar folk verkligen se allting?
Mellan maj och juli har fyra nya superhjältefilmer premiär i Sverige. Först ut är Iron Man med avdankade Robert Downey Jr i huvudrollen. Filmen har premiär på torsdag av alla dagar, den 1 maj. Trailern är den töntigaste på länge och jag kommer inte se filmen om jag så blir bränd med cigarrer och insläpad i salongen i håret av neandertalare.
Den 13 juni har The Incredible Hulk, med Edward Norton, premiär. Den förra Hulk-filmen kom för bara fem år sedan (då spelade Eric Bana Hulken), men jag kanske är ensam om att känna att Hulken, vad kan han göra? Slå knytnäven genom väggar? Jag har aldrig varit varken intresserad eller imponerad av historier som involverar det gröna muskelknippet och kommer således knappast se den filmen heller.
18 juli tar Will Smith på sig solglajjorna och spelar bortglömd, mer eller mindre misslyckad superhjälte i Hancock. Känns sådär kul. Även här skäms jag när jag ser trailern och just nu känns det som om jag är lite halvless på Will Smith. Karln är ju för bövelen överallt! Har man sett några andra amerikanska filmer så kan man nog redan konceptet till den här. Det ska mycket till för att jag ska se den.
Men nu ska vi inte vara bara pessimistisk. För mitt i allt elände finns de små guldkornen som jag inte kan motstå. Den 25 juli har The Dark Knight äntligen premiär, och jag kommer sitta på front row med en jättepopcorn och njuta, det kan ni allt lita på! Fantastiske Christian Bale spelar huvurollen och frånlidne Heath Ledger rollen som Jokern. Jag kan knappt bärga mig! Kärlek till Batman! Jag ä l s k a r Batman!