Oh yes, it's true. Eller, ryktet sprider sig i alla fall, om att Quentin Tarantino jobbar med en tredje Kill Bill-film. Ettan kom år 2003 och tvåan år 2004. Precis som med allt annat han har gjort gillade jag dem inte. Så varför gör man en uppföljare på två sådana filmer? Någon som har några teorier? Jag minns inte ens om Uma Thurmans karaktär överlevde.

Jag är exalterad. Över vad? Över att trailern till The X Files: I Want to Believe äntligen har släppts. Jag har nyligen börjat se om Arkiv X efter ett antal år, och är totalt fast, trots att det är jättenittitaligt och ibland bara fånigt. I morse startade jag ett avsnitt klockan halv åtta, som jag avnjöt tillsammans med frukosten. Tittar man på Arkiv X så tidigt på morgonen så är det någonting speciellt, alltså.
Trailern är precis som alla andra trailers: den säger i princip ingenting och visar samtidigt för mycket. Jag kan inte ens bestämma mig för om filmen verkar bra. Men vid 00:37 känner jag varm kärlek i hjärtat för strax därpå förvånas över hur gamla Scully och Mulder har blivit. Jösses.


Regissören Chris Carter är också skaparen av tv-serien, och det känns tryggt att hela X-fileståget har gjorts av samma person från början till slut(?). Han fick tydligen kämpa ganska länge för att filmen skulle få heta I Want to Believe, en titel som har ganska stark anknytning till tv-serien där den dyker upp både i repliker och i rekvisita. Ingen titel känns mer självklar, tycker jag.
Den förra filmen gjordes för tio år sedan och hette The X Files: Fight The Future. Schysst att de väntar tio år med en uppföljare. Jag hade nästan gett upp hoppet.
Filmen har premiär i augusti.

Vi har nu passerat halvårsstrecket med nästan en vecka. Vilket streck? Det till Bond 22:s premiär såklart. Quantum of Solace har premiär den 7 november och jag håller fast vid vad jag sagt tidigare: jag kan inte skriva för mycket om denna film. Nej, det kan jag faktiskt inte.
Till min oerhört stora lycka har det släppts lite bilder från filmen. Vanligtvis är jag inte ett dugg intresserad av sådana bilder, det brukar inte vara intressant för fem öre ... men vad sjutton, Bond är Bond.



På IGN.com finns en de och två tankar slår mig direkt. Jesper Christensen är med i Quantum of Solace också, och tydligen inte bara i Casino Royale. Quantum of Solace tar ju sin början i princip alldeles efter där Casino Royale slutade, så kanske tänker Bond tortera mr White lite i början av filmen bara. Spoilade jag någonting nu? Hoppsan, det var inte meningen.
Kanon att mr White dyker upp igen i vart fall, Jesper Christensen är en av mina absoluta favoriter bland danska skådespelare och oerhört begåvad. Han är värd varenda internationell roll han kan få.
Det som slår mig härnäst är att bondskurken, spelad av Mathieu Amalric, ser för snäll ut. Skitmesig (yta där med!). Ska han kollra bort Bond med hundvalpsblicken, eller vadå?
Jag kan inte vänta på den här filmen i ett halvår till. Det funkar inte. Ge mig! Nu!

En uppföljare till Donnie Darko?
Nej tack. Vad tänker de med då? Uppenbarligen med plånboken. Vad trött jag blir. Det roliga är att ungefär alla verkar tycka att det är en totalt idiotisk idé, utom filmskaparna själva.

Jane Eyre är förmodligen den bok som har filmatiserats flest gånger, minst ett tjugotal för att vara lite mer exakt. Jag såg mini-serien från år 2006 för några månader sedan och den var grymt bra. Nu ska boken filmatiseras igen. Moira Buffini har skrivit manus, men filmen har ännu inte fått någon regissör tillsatt. Däremot sägs det att Ellen Page ska spela huvudrollen som Jane Eyre. Oj my god!
Jag säger bara det. Ellen Page. Jane Eyre. Jag tror jag är kär i idén.

... väntar alltid för länge.
Javier Bardem kan vara det filmvärlden har väntat på länge. Jag har förvisso bara sett honom i en film, men kan ärligt säga att han verkar helt fantastisk. Den mannen kan gå långt.
Han var redan färdig för att spela huvudrollen i Chicago-regissören Rob Marshalls nya film Nine, som handlar om en regissör som går igenom en personlig kris under tiden han försöker färdigställa en film. Ironiskt nog är Bardem så slutkörd efter allt ståhej kring Oscarsgalan så han har blivit tvungen att hoppa av projektet.
Marshall får leta efter en ny huvudrollsinnehavare, och vi ... ja, vi får vänta på vår stjärna.

Har ni sett Låt den rätte komma in? Det är helt allvarligt den första svenska filmen som jag blivit intresserad av, på länge. På riktigt alltså. Sticker någon en svensk film under näsan på mig så är oftast svaret "ja, okej. Skönt att slötitta på någonting" (när jag väl tackar ja till att se den alltså), men Låt den rätte komma in vill jag faktiskt se på riktigt. Jag vet inte vad den handlar om, men det gör jag å andra sidan oftast inte om någon film. Det är alltid känslan i magen eller hjärtat som avgör om jag vill se en film eller inte, inte att jag känner till vad filmen handlar om eller, än värre, har fått den sönderspoilad för mig.

Vid Tribeca Film Festival i New York vann regissören till Låt den rätte komma in, Tomas Alfredson, festivalens finaste pris. 120 långfilmer och 80 kortfilmer tävlade allt som allt. En av festivalens grundare, Robert De Niro, delade ut priset och juryns motivering löd: För sitt suggestiva utforskande av ensamhet och utanförskap genom mästerligt återupplivande av vampyrmyten.
Så den handlar alltså om vampyrer? Låter schysst.
Värt att tillägga är att Alfredson på scenen tog fram en liten kamera och sade "when I say action, you say 'Skål'". Och så gjorde publiken det. Vilket fint minne det måste vara.

Tribeca Film Festivals hemsida, intressant läsning faktiskt.

Jag älskar filmer som inte bara är på film utan som fortsätter ut på internet, i forum, på hemsidor, med små ledtrådar överallt så man kan sitta och nörda och försöka lösa mysterier. Donnie Darko är ett bra exempel, där hemsidan på något vis ska hjälpa en att förstå filmen. Lost och Cloverfield går hand i hand i någon slags genialisk mysterie-spiral full med detaljer, frågetecken och ledtrådar. Nu släpps lite gott inför Cloverfield 2, än så länge kallat Untitled J.J. Abrams Cloverfield Sequel, närmare bestämt två bilder och ett textdokument. För de som inte sett Cloverfield (eller Lost för den delen) kanske det är skittrist, men alla som är lite insatta kissar nästan i brallan vid åsynen av bilderna. Tänk att så lite kan göra så mycket.

Mel Gibson är tillbaka till att göra huvudroller efter ett uppehåll på ungefär fem år. Senast han hade en stor roll i en film var i Signs 2002 eller möjligtvis The Singing Detective 2003 (som jag inte har sett). Nu spelar han snart huvudrollen i Martin Campbells färskaste filmprojekt, Edge of Darkness. Han är även den enda skådisen signad hittills till filmen Under and Alone, som inte ens fått en regissör än. Men såna projekt vet man ju faktiskt inte riktigt hur det blir med. Vissa filmer har info uppe om all crew och cast, men blir till slut aldrig gjorda ändå. Just nu känns det som om Edge of Darkness är lite mer att ta i än Under and Alone.
Jag har aldrig sagt varken bu eller bä om Mel Gibson på vita duken, men tycker helt klart att han sköter det bättre än sin karriär vid sidan av, som regissör. Braveheart kan vara ett av det värsta dravel jag sett, och The Passion of the Christ är bara pretentiös religionssplatter. Han kan gott gå tillbaka till att vara framför kameran. Jobbar han bara på lite hårdare så kanske jag till slut säger bä en vacker dag.

Michael Bay ligger i och har redan börjat jobba på uppföljaren till Transformers. Nu snackas det om att Jonah Hill kommer sluta upp bredvid Shia LeBeouf i rollistan för Transformers 2. Men ännu befinner sig projektet bara på auditionstadiet.

Jag har inte sett den första filmen, men antar att det här betyder att Shia Le Beouf överlever i den. Heh.

David O. Russell verkar vara en jobbig filur att arbeta med. Känner ni inte till namnet sedan innan kan jag upplysa er om att det är mannen som regisserat filmer som I Heart Buckabees och Three Kings, bland andra. Jag har bara sett den sistnämnda. Tyvärr känner jag inte till alla smaskiga detaljer kring det hela, men under inspelningen av Three Kings var George Clooney nära på att hoppa av inspelningen efter att David O. Russell förolämpat hela sitt crew på ett eller annat sätt. Jag önskar att jag känt till detaljerna, men det enda jag vet är att George Clooney kallade händelsen "worst experience of my life".
Ett av Russells bråk under en filminspelning har faktiskt filmats, och det är när han skriker åt Lily Tomlin i I Heart Buckabees och kallar henne bitch. Tyvärr togs klippet bort från YouTube ganska snart efter att den senaste nyheten om David O. Russell lades ut på internet. Det var ett ganska kul klipp där han är helt vansinnig och resten av människorna i rummet antingen ser chockade ut eller fnissar åt honom. Inte så kul för Lily Tomlin just då kanske, men men.

Russells nya film Nailed håller just nu på att spelas in och han har redan blivit av med en skådespelare. James Caans karaktär skulle kvävas av en kaka, och Caan och Russell började bråka om ifall han skulle hosta samtidigt som han höll på att kvävas. Russell röstade för, Caan hävdade att det är omöjligt att hosta när man kvävs. Till slut hoppade Caan av hela projektet.
Andra skådespelare i filmen är Jessica Biel, James Marsden, Jake Gyllenhaal och Catherine Keener. Filmen är en komedi och beräknas ha premiär under 2009.

Three's a crowd? Inte i filmvärlden. I filmvärlden är uppenbarligen tre alltid bättre än två. Mummy 3, eller The Mummy: Tomb of the Dragon Emperor som den också kallas (och som man verkligen känner för att rabbla i luckan på bion) är färdiginspelad och beräknas ha premiär i Sverige i augusti. Måste de verkligen? Jag fixar inte Brendan Fraser.
Affischen är dock ganska fräsig.

De är grymma ... men jag är fortfarande mest förtjust i teaserpostern.
Och jag är helkär i hemsidan! Jag ä l s k a r Batman!

Superhjältefilmer har kommit och gått lite hipp som happ ganska länge, men blev, som vi alla har märkt, riktigt inne för några år sedan. Någonstans runt första Spider-Man-filmen tog det fart på riktigt, och här sitter jag i år 2008 och funderar på när skiten ska mattas av och filmskaparna komma på någonting nytt. Drar verkligen varje superhjältefilm in så mycket pengar som de vill att den ska göra? Orkar folk verkligen se allting?
Mellan maj och juli har fyra nya superhjältefilmer premiär i Sverige. Först ut är Iron Man med avdankade Robert Downey Jr i huvudrollen. Filmen har premiär på torsdag av alla dagar, den 1 maj. Trailern är den töntigaste på länge och jag kommer inte se filmen om jag så blir bränd med cigarrer och insläpad i salongen i håret av neandertalare.
Den 13 juni har The Incredible Hulk, med Edward Norton, premiär. Den förra Hulk-filmen kom för bara fem år sedan (då spelade Eric Bana Hulken), men jag kanske är ensam om att känna att Hulken, vad kan han göra? Slå knytnäven genom väggar? Jag har aldrig varit varken intresserad eller imponerad av historier som involverar det gröna muskelknippet och kommer således knappast se den filmen heller.
18 juli tar Will Smith på sig solglajjorna och spelar bortglömd, mer eller mindre misslyckad superhjälte i Hancock. Känns sådär kul. Även här skäms jag när jag ser trailern och just nu känns det som om jag är lite halvless på Will Smith. Karln är ju för bövelen överallt! Har man sett några andra amerikanska filmer så kan man nog redan konceptet till den här. Det ska mycket till för att jag ska se den.
Men nu ska vi inte vara bara pessimistisk. För mitt i allt elände finns de små guldkornen som jag inte kan motstå. Den 25 juli har The Dark Knight äntligen premiär, och jag kommer sitta på front row med en jättepopcorn och njuta, det kan ni allt lita på! Fantastiske Christian Bale spelar huvurollen och frånlidne Heath Ledger rollen som Jokern. Jag kan knappt bärga mig! Kärlek till Batman! Jag ä l s k a r Batman!

... stör jag mig på att de här två filmaffischerna påminner så om varandra. Samma frisyr, påminner mig om en blå peruk jag hade när jag var liten. Exakt likadan som dessa brudars hår, fast blå. Och så deras ansiktsuttryck och röken på båda bilderna. Tittar man inte särskilt noga så kanske man till och med missar att det är en pistol till höger, och inte en cigarett. Enda anledningen till att jag skulle kunna ha överseende med att de är så lika är att jag kan vara lite omogen och säga att Quentin Tarantino är en jäkla copycat som inte ens kan hitta på egna posters. Ha! I win.

Ibland undrar man hur skådisar och regissörer hinner göra allt de gör. I Am Legend har knappt hunnit sluta bloggas om men Will Smith har redan tre nya filmer på gång. Nästa är en typisk Will Smith-film som känns lite som en blandning mellan, säg, I, Robot och Hitch. Typ. Faktum är att titeln har nästan exakt samma teckensnitt som I, Robot. Filmen heter Hancock och handlar om en avdankad superhjälte som söker en PR-snubbes hjälp med att hotta upp karriären. Jason Bateman och Charlize Theron backar upp Will Smith.
Filmaffischen är sjukt ful och trailern tråkar ut mig. Men oftast brukar den här sortens filmer ha ett visst underhållningsvärde trots att de inte är särskilt bra, så har man tur funkar den. Bättre än okej skulle jag dock inte gissa på att den är. Ingen är gladare än jag om jag har fel.
18 juli har Hancock premiär.

Kikar in på Da Vinci-kodens infosida och förvånas över att det bara var två år sedan som filmen kom. Det känns som om det var länge sedan den hade premiär, blev sågad och glömdes bort. Själv gav jag filmen en trea då jag såg den strax efter premiären. Och jag hade visst glömt den jag med, med tanke på att det känns som om det var fem år sedan den kom.
Vilken tur för Dan Brown att filmindustrin ännu inte har glömt Da Vinci-koden, som såvitt jag vet blev rätt sågad av kritikerna men ändå en publiksuccé (publiken bryr sig ju sällan om vad kritikerna tycker). Nu är uppföljaren på väg, och bakom spakarna sitter återigen Ron Howard, den ojämne regissören med de sentimentala filmerna. Vem passar bättre att filma Änglar & Demoner än han?
Änglar & Demoner skrevs innan Da Vinci-koden, men blev inte någon bästsäljare förrän efter att Da Vinci-koden kommit ut i bokhandlarna. På vita duken utspelas den efter Da Vinci-koden istället. Tom Hanks spelar Robert Langdon och gör en James Bond, d v s att han har dumpat den gamla bruden och hookat upp med en ny. Den israeliska skådespelerskan Ayelet Zurer, som fick sitt internationella "genombrott" i Steven Spielbergs München, spelar Vittoria Vetra. Ett tag ryktades det om att Naomi Watts skulle spela rollen, men tack och lov har de lagt ner den idén. I rollen som camerlengo Carlo Ventresca ser vi Ewan McGregor. Ett lite oväntat val tycker jag, eftersom jag själv föreställt mig camerlengon som äldre än så. Men vem vet, det blir säkert bra ändå. Trots att Ron Howards filmer ibland kan svämma över av storslaget dravel så vet han vad han gör, och passar som sagt perfekt som regissör till en film som denna. Själv väntar jag på I cirkelns mitt. Fan, hela den boken är ju som en skithäftig actionrulle. De bara måste filma den!