Gud vad jag gillar denna.

Säg hej till Rubber Johnny och hans lilla hund. Är inte det där en sån där hund som modebloggarna gillar att släpa runt på? Man kanske blir som Rubber Johnny till slut om man håller på så.

Don Herzfeldt är rätt rolig ibland. Här är hans första kortfilm, från -95.

Jag älskar Jean-Pierre Jeunet och är dessutom väldigt förtjust i Dominique Pinon. Tillsammans får de mig att sucka lyckligt. Perfect match.

Foutaises.

En av er efterfrågade fler kortfilmer. Tack, säger jag. Skönt att lägga ut en ikväll, bara för att producera nånting. Lider av total brist på inspiration (idag). Dessutom händer det inte så mycket ute i världen heller, just nu. Hehe.

Här är en två år gammal kortfilm som jag tycker är rätt schysst. Med halvläskiga Cillian Murphy i en av rollerna. Jag gillar idén med en påkostad krigsfilm på sju minuter. Jag gillar också idén med att ha så kända skådisar i kortfilmer (fast jag påstår inte att det är ovanligt).

The Silent City.

Alla hjärtans dag.
Spenderar den med en av de saker som står mig varmast om hjärtat.
Kortfilm.

Och ni?

Blir inget mer bloggande för kvällen efter detta. Kör kortfilmskväll med mig själv, mina nya serietidningsörhängen och ett glas mjölk.

Denna gör mig lätt gråtmild kan jag säga.

Det har varit alldeles för lite kortfilm här på sistone. Den här är så fin.

... vad skulle jag svara? Vad skulle ni svara?

Bendito Machine.


En störtskön liten historia som är rätt brutal i sin snygghet.
Och nog tål samhällskritiken den innehåller, att tänkas på.

SAW.

Så gott som alla människor har väl sett en SAW-film? Jag såg ettan på bio. Tvåan på dvd. Trean vägrar jag se. Dels för att manusen dalar mer och mer för varje film (ettan var bra, tvåan dålig), dels för att jag helt enkelt inte är en sucker för skräckfilm. Filmskaparna vill så förtvivlat gärna göra det så utstuderat och smart som möjligt, men tyvärr blir det bara platt fall. Alldeles för långrandigt för min smak. Och har det inte kommit ut en fjärde film nu också? Jag tänker inte se den heller, trots att jag gillar idén med fyra filmer på fyra år.

Vad många inte vet är dock att det finns en kortfilm som de andra filmerna på något sätt bygger på. Den kom ut 2003, och den första SAW-filmen, som kom ut 2004, har ungefär samma scen i början, men med andra skådespelare och lite annat manus. Kortfilmen och den första långfilmen har manusförfattare, huvudrollsinnehavare och regissör gemensamt. Troligtvis är det därför jag gillar ettan och kortfilmen bättre än tvåan (och troligtvis de två senaste filmerna).

Kortfilmen är helt enkelt förjävla bra, enligt min mening. SAW behöver bara nio minuter. Det räcker. Längre än så blir bara för mycket.

Vad tycker ni? Se efter själva.