Jag ser sällan svensk film. Jag är trött på svensk film. På Beck och Wallander (men inte på Van Veeteren) och på Höök och på alla andra polisfilmer och -serier man kan tänka sig. Jag är också less på softat ljussatta På Landet-filmer som innehåller sex på höskullar, på halvtaskiga lättsmälta komedier, på manliga huvudrollsinnehavare med bullriga skratt och på regissörer utan känsla. Ibland undrar jag om svenska skådespelare är stelare än andra. Eller om man bara inte märker det lika lätt när man ser till exempel en amerikansk eller fransk film, eftersom man inte lyssnar lika mycket på hur de säger sina repliker. Helena Bergström är ett ganska bra exempel på det. Hon har gjort otroligt många filmer, men på något sätt så kan jag tycka att det inte känns äkta alltid när hon pratar på film. Hur som helst så har hon ju gjort sin regidebut, och jag tycker bättre om henne i den stolen.

Se upp för dårarna är en förvånansvärt charmig film. Den har väl egentligen inte så jättemycket innehåll, eller har den det? Den handlar om drömmar och språkbarriärer, bitterhet, kärlek och vänskap. Ja, egentligen ungefär vad ganska många svenska filmer har handlat om de senaste åren. Men Se upp för dårarna fick mig i alla fall att känna mycket. Jag garvade högt och grät en skvätt både en och två gånger. Jag gillar såna filmer. Jag brukar inte bli blöt i ögonen av svenska filmer.
Den svenska stelheten är ett problem ibland i denna film också, precis som i så många andra filmer. Vissa av skådespelarna är ... inte särskilt bra. Vissa läser sina rubriker efter manus men försöker dölja det bakom tonfall eller, ännu värre, icke-tonfall. Men så är också vissa skådespelare lysande. Korhan Abay är underbar, det är när han är i bild som jag blir rörd. Hans känslor smittar av sig på mig. Han är så bra! Sedan är Rakel Wärmländer skitbra och Liv Mjönes (i en liten, liten roll) superrolig.

Det är en stabil regidebut. Lite svajig rent tekniskt kanske, men med ett väldigt bra manus. Och så är jag förstås lite imponerad av Korhan Abay, den turkiske tv-stjärnan som lärde sig svenska på fyra månader ... för en roll i Helena Bergströms första må bra-film. Härligt!




Bild från Hemmets Journal.